torsdag 9 januari 2014

Vår individuella reflektion kring storyline som arbetsmetod


Storyline som pedagogisk metod och mitt eget lärande
 
Att använda sig utav storyline i förskolan är ett jättebra redskap tycker jag, hittade ett citat ur Barn i en hållbar stad (Adelsköld & Petri, 2008)

"Storyline ett fantastiskt redskap när det gäller att fånga upp elevernas idéer och förslag. Bara att vi säger: "vi vill veta vad ni tycker", gör att de känner inflytande. Barn exkluderas annars nästan alltid i utvecklingsprojekt. Man hyr in experter och glömmer fråga barnen, trots att det är de som använder närmiljön allra mest. Vi vill visa dem att det faktiskt finns vuxna som bryr sig," säger Lisa Adelsköld.
Som i vårat arbete vill vi att barnen inte bara ska vara i fokus utan också känna att de är dem som ÄR i fokus. Det hypoteser de ställer, dem prövar vi. Vi pedagoger har valt ut vad storylinen ska handla om, men det är barnens idéer vi går vidare på. Den behöver inte alltid få samma slut.
Ylva tog även upp på föreläsningen om storyline (16/12-13) att barnen ibland kan gömma sig bakom sin karraktär, som vi gjort i våran storyline, den kan ha egenskaper som barnen har och kan då leva ut hur barnen egentligen mår. Som barn kan det vara jobbigt att ta upp vissa saker och kan då utspela sig genom karraktären, som pedagog är de vara viktigt att tyda dessa signaler.

/Sandra


---


Storyline som pedagogisk metod och mitt eget lärande


Jag tycker att storyline som arbetsmetod är både intressant och givande. Arbetssättet tillsammans med barnen blir både kreativt, när de får skapa karaktärer till storylinen och konkret genom att barnen blir delaktiga i sitt eget lärande på ett levande sätt. Adelsköld och Petri (2008) lyfter storyline-metodens positiva sidor som bland annat är att barnen får lära sig att samspela och där en demokratisk arbetsmetod är central. I läroplanen för förskolan (Lpfö98, reviderad 2010) kan vi dessutom läsa att ett av förskolans strävansmål är att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar respekt och förståelse för miljön och omsorg för allt levande. Att med hjälp av storyline-metoden försökta utveckla den förståelsen hos barnen tycker jag är bra. Förutom att få möjlighet att se barnens utveckling inom det ämne man har valt att arbeta utifrån storyline-metoden, så anser jag att även mitt eget lärande som pedagog utvecklas. Det är vi pedagoger som bestämmer nyckelfrågorna, som är storylinens röda tråd, men det är barnens svar som är det som för storylinen framåt. Genom att få höra barnens egna tankar, reflektioner och åsikter om de olika frågorna skapar en ökad förståelse och medvetenhet hos mig om hur barnen, genom ett barns perspektiv, ser på saker och ting.


Att arbeta med just hållbar utveckling är viktigt, något som Pramling Samuelsson och Kaga (2010) belyser och de menar att det barnet lär sig i unga år tenderar att bli betydelsefullt för barnet även under senare perioder i livet. Att då lyfta fram betydelsen av hållbar utveckling redan i förskolan och då genom med leken som redskap, är något som både Ärlemalm Hagsér (2012) och läroplanen för förskolan (Lpfö98, reviderad 2010) belyser och även är något som jag vill arbeta mer med i mitt kommande yrke som pedagog.

/Louise D.

---


Pedagogiska tankar om storyline

När man jobbar med storyline så använder man sig av en berättelse. I vår blogg är det miljö-hållbarutveckling som är den ”röda tråden”, samt att den bygger på olika nyckelfrågor vilket får vår storyline att flyta framåt.  I vårt arbete som pedagoger gäller det att vi tar till vara på barnens förförståelse, vilket leder till att de lyssnar och blir delaktiga på ett aktivt sätt (Adelsköld och Petri, 2008). Barnen får även i arbetet med storyline skapa kreativt, reflektera och sedan genom diskussion känna sig delaktiga genom sitt engagemang. Det leder till att de utmanas i sitt lärande. Vidare får de lära i interaktion med varandra och på så sätt ökad kunskap menar Adelsköld och Petri (2008).

/Ulrika

---
Mina tankar om Storyline som pedagogiskt arbetssätt

Jag tycker att storyline verkar vara ett roligt, kreativt och lärorikt sätt att arbeta på. Jag tror att man lättare kan fånga barnens intresse och barnens intressen får styra undervisningen. Genom storyline blir det lättare för pedagogen att göra barnen delaktiga i undervisningen och det blir lättare för alla barn att få komma till tals och få säga sina åsikter. Genom sina karaktärer kan barnen fantisera och leva ut. Ylva Lundin (muntlig kommunikation, 16/12-13) menade på hur många barn lever ut saker som händer hemma som de kanske inte vågar/orkar prata om, vissa saker blir lättare att ventilera om man låtsas vara någon annan. Därför tror jag också att det är viktigt att man är extra uppmärksam och ta allt barnen säger/gör på allvar. Det är också viktigt att pedagogen visar respekt för eleverna och deras arbete, det är eleverna som är experterna här (Adelsköld & Petri, 2008).


/My

Mina tankar om storyline som lärmetod

Wwf (2009)  poängterar att skolan har stor möjlighet att utveckla förståelsen om vad som är hållbar utveckling. Jag tycker att använda sig av storyline möjliggör till att kunna vidga synen och mäjliggör det för barnen att se ett samband mellan ”att göra” och ”att förstå” sambandet mellan handling och teori. Genom att använda storyline som en ”lärplattform” kan man även involvera föräldrarna, så de synliggörs i processen. I läroplanen för förskolan (lpfö 98;10) kan man läsa att förskolan ska ansvara för att föräldrarna ges möjlighet till delaktighet i verksamheten. Samt att ha ett nära och förtroendefullt samarbete med hemmen. Jag tycker detta ytterligare skänker en positiv dimension till att använda just storyline som läromedel/process. Här skapas den möjligheten.

Genom att arbeta med storyline som lärmetod förtydligas också barnets känslor och möjliggör en ökning av deras miljömedvetenhet, Adelsköld & Petri (2009)  menar att storylinen lätt kan anpassas till olika åldergrupper och inrikting/intressen. Barnet skapar och konstruerar efter egen förmåga, barnen ges även möjlighet att arbeta tillsammans och utvecklas i ett socialt samspel. Jag tycker att storyline är en bra lärmetod som möjliggör detta.

//Annika




Storyline som arbetsmetod

Jag upplever att ha storyline som arbetsmetod är ett bra sätt för att på ett "enkelt" sätt kunna arbeta med olika frågor. "Learning by doing" som John dewey förespråkar, förklarar storyline arbete bra. Att man får använda sig av praktiska metoder för att ta reda på saker, och barnen får fundera och reflektera kring frågor tillsammans. Samtidigt som man använder sig av barnens intresse som en utgångspunkt för att komma vidare i arbetet, och får barnen delaktiga i arbetet. Får man in barnens intresse i verksamheten, blir således barnen mer intresserade och vill arbetande det. 
Ärlemalm-hagser (2012) förklarar hur barn som vistas i naturen utvecklar förståelse, respekt och kunskap om miljö och natur. Därför är det en viktig del att barnen får uppleva det man pratar om på förskolan för att kunna skapa sig en uppfattning om det. 


/Cecilia


---

1 kommentar:

  1. Ni kommer med många intressanta och tänkvärda synpunkter på Storylinemetoden. Så kul att ni gillar att arbeta med storyline - hoppas ni får tillfälle att fortsätta med och utveckla storylines i ert framtida yrkesliv!/MIA

    SvaraRadera