Avslutning

Innan barnen städade såg Moffellandet ut såhär: =(

Stackars Mofflorna fick inte plats så lilla Lisa fick ha konservburken på huvudet....

MEN när barnen hjälpte Mofflorna att städa... Se så rent och fint det blev!:)

Moffelpost nr 3:

(Bilder hämtade i från word)

Vi avslutade Storylinen med en fest med Mofflorna och öppet hus för de som ville komma.

Social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet

(Privat bild, Vänersborg)

Ur ett ekonomiskt och socialt perspektiv är det viktigt att barnen involverar både sina föräldrar och mor- och farföräldrar i frågorna kring dessa begrepp. De kan till exempel göra intervjuer för att höra hur morfar hade det som barn, hur många leksaker han hade osv. Barnen kan även fråga sina mor- och farföräldrar om miljön och hur den såg ut/var, fanns det skräp i naturen? Hur tog man sig fram? Vart fick man maten ifrån?  

För att ge barnen ökad kunskap om ekologiska livsmedel har vi valt att odla grödor själva. Vi har samtalat med barnen och förklarat att ju längre maten behöver åka/fraktas, desto dåligare är det för miljön och därför är det bättre att köpa livsmedel som är närproducerade. Ekologiska livsmedel är bra eftersom maten inte är besprutad med kemikalier. Detta är bättre för både människa och miljö.

Vår individuella reflektion kring storyline som arbetsmetod

Storyline som pedagogisk metod och mitt eget lärande
 

Att använda sig utav storyline i förskolan är ett jättebra redskap tycker jag, hittade ett citat ur Barn i en hållbar stad (Adelsköld & Petri, 2008)

"Storyline ett fantastiskt redskap när det gäller att fånga upp elevernas idéer och förslag. Bara att vi säger: "vi vill veta vad ni tycker", gör att de känner inflytande. Barn exkluderas annars nästan alltid i utvecklingsprojekt. Man hyr in experter och glömmer fråga barnen, trots att det är de som använder närmiljön allra mest. Vi vill visa dem att det faktiskt finns vuxna som bryr sig," säger Lisa Adelsköld.

Som i vårat arbete vill vi att barnen inte bara ska vara i fokus utan också känna att de är dem som ÄR i fokus. Det hypoteser de ställer, dem prövar vi. Vi pedagoger har valt ut vad storylinen ska handla om, men det är barnens idéer vi går vidare på. Den behöver inte alltid få samma slut.
Ylva tog även upp på föreläsningen om storyline (16/12-13) att barnen ibland kan gömma sig bakom sin karraktär, som vi gjort i våran storyline, den kan ha egenskaper som barnen har och kan då leva ut hur barnen egentligen mår. Som barn kan det vara jobbigt att ta upp vissa saker och kan då utspela sig genom karraktären, som pedagog är de vara viktigt att tyda dessa signaler.

/Sandra


---

Storyline som pedagogisk metod och mitt eget lärande

Jag tycker att storyline som arbetsmetod är både intressant och givande. Arbetssättet tillsammans med barnen blir både kreativt, när de får skapa karaktärer till storylinen och konkret genom att barnen blir delaktiga i sitt eget lärande på ett levande sätt. Adelsköld och Petri (2008) lyfter storyline-metodens positiva sidor som bland annat är att barnen får lära sig att samspela och där en demokratisk arbetsmetod är central. I läroplanen för förskolan (Lpfö98, reviderad 2010) kan vi dessutom läsa att ett av förskolans strävansmål är att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar respekt och förståelse för miljön och omsorg för allt levande. Att med hjälp av storyline-metoden försökta utveckla den förståelsen hos barnen tycker jag är bra. Förutom att få möjlighet att se barnens utveckling inom det ämne man har valt att arbeta utifrån storyline-metoden, så anser jag att även mitt eget lärande som pedagog utvecklas. Det är vi pedagoger som bestämmer nyckelfrågorna, som är storylinens röda tråd, men det är barnens svar som är det som för storylinen framåt. Genom att få höra barnens egna tankar, reflektioner och åsikter om de olika frågorna skapar en ökad förståelse och medvetenhet hos mig om hur barnen, genom ett barns perspektiv, ser på saker och ting.

Att arbeta med just hållbar utveckling är viktigt, något som Pramling Samuelsson och Kaga (2010) belyser och de menar att det barnet lär sig i unga år tenderar att bli betydelsefullt för barnet även under senare perioder i livet. Att då lyfta fram betydelsen av hållbar utveckling redan i förskolan och då genom med leken som redskap, är något som både Ärlemalm Hagsér (2012) och läroplanen för förskolan (Lpfö98, reviderad 2010) belyser och även är något som jag vill arbeta mer med i mitt kommande yrke som pedagog.

/Louise D.

---

Pedagogiska tankar om storyline

När man jobbar med storyline så använder man sig av en berättelse. I vår blogg är det miljö-hållbarutveckling som är den ”röda tråden”, samt att den bygger på olika nyckelfrågor vilket får vår storyline att flyta framåt.  I vårt arbete som pedagoger gäller det att vi tar till vara på barnens förförståelse, vilket leder till att de lyssnar och blir delaktiga på ett aktivt sätt (Adelsköld och Petri, 2008). Barnen får även i arbetet med storyline skapa kreativt, reflektera och sedan genom diskussion känna sig delaktiga genom sitt engagemang. Det leder till att de utmanas i sitt lärande. Vidare får de lära i interaktion med varandra och på så sätt ökad kunskap menar Adelsköld och Petri (2008).

/Ulrika

---

Mina tankar om Storyline som pedagogiskt arbetssätt

Jag tycker att storyline verkar vara ett roligt, kreativt och lärorikt sätt att arbeta på. Jag tror att man lättare kan fånga barnens intresse och barnens intressen får styra undervisningen. Genom storyline blir det lättare för pedagogen att göra barnen delaktiga i undervisningen och det blir lättare för alla barn att få komma till tals och få säga sina åsikter. Genom sina karaktärer kan barnen fantisera och leva ut. Ylva Lundin (muntlig kommunikation, 16/12-13) menade på hur många barn lever ut saker som händer hemma som de kanske inte vågar/orkar prata om, vissa saker blir lättare att ventilera om man låtsas vara någon annan. Därför tror jag också att det är viktigt att man är extra uppmärksam och ta allt barnen säger/gör på allvar. Det är också viktigt att pedagogen visar respekt för eleverna och deras arbete, det är eleverna som är experterna här (Adelsköld & Petri, 2008).


/My

Mina tankar om storyline som lärmetod

Wwf (2009)  poängterar att skolan har stor möjlighet att utveckla förståelsen om vad som är hållbar utveckling. Jag tycker att använda sig av storyline möjliggör till att kunna vidga synen och mäjliggör det för barnen att se ett samband mellan ”att göra” och ”att förstå” sambandet mellan handling och teori. Genom att använda storyline som en ”lärplattform” kan man även involvera föräldrarna, så de synliggörs i processen. I läroplanen för förskolan (lpfö 98;10) kan man läsa att förskolan ska ansvara för att föräldrarna ges möjlighet till delaktighet i verksamheten. Samt att ha ett nära och förtroendefullt samarbete med hemmen. Jag tycker detta ytterligare skänker en positiv dimension till att använda just storyline som läromedel/process. Här skapas den möjligheten.

Genom att arbeta med storyline som lärmetod förtydligas också barnets känslor och möjliggör en ökning av deras miljömedvetenhet, Adelsköld & Petri (2009)  menar att storylinen lätt kan anpassas till olika åldergrupper och inrikting/intressen. Barnet skapar och konstruerar efter egen förmåga, barnen ges även möjlighet att arbeta tillsammans och utvecklas i ett socialt samspel. Jag tycker att storyline är en bra lärmetod som möjliggör detta.

//Annika

Storyline som arbetsmetod

Jag upplever att ha storyline som arbetsmetod är ett bra sätt för att på ett "enkelt" sätt kunna arbeta med olika frågor. "Learning by doing" som John dewey förespråkar, förklarar storyline arbete bra. Att man får använda sig av praktiska metoder för att ta reda på saker, och barnen får fundera och reflektera kring frågor tillsammans. Samtidigt som man använder sig av barnens intresse som en utgångspunkt för att komma vidare i arbetet, och får barnen delaktiga i arbetet. Får man in barnens intresse i verksamheten, blir således barnen mer intresserade och vill arbetande det. 

Ärlemalm-hagser (2012) förklarar hur barn som vistas i naturen utvecklar förståelse, respekt och kunskap om miljö och natur. Därför är det en viktig del att barnen får uppleva det man pratar om på förskolan för att kunna skapa sig en uppfattning om det. 

/Cecilia

---

Studiebesök på återvinningscentralen och värmeverket

 (Bilder hämtade från: www.spatharas.com,  www.nyteknik.se)

Efter att barnen tagit reda på vad man egentligen gör med "skräpet" gjorde vi ett studiebesök på återvinningscentralen,  där sorterar man alla olika slags material. Vi besökte även det närliggande värmeverket som producerar värme till hushållen.

Det här var mycket spännande tyckte barnen.

 

  

Vi har jobbat med storylinen en dag i veckan och under ett helt läsår, där fantasin fått flöda fritt hos barnen med fokus på skräphantering och miljövänlighet. Att känna ansvar och inflytande är grundläggande för att man ska tycka om en plats. (Petri & Adelsköld, 2008) Därför har vi hela tiden gått på barnen idéer och för att få det rättvist har vi använt oss av demokrati, alltså om barnen tycker olika har vi använt oss av att rösta oss fram och den idéen som fått flest röster har vi använt oss utav.
(Engdahl, Karlsson, Hellman & Ärlemalm-Hagsér, 2012).
Även läroplanen för förskolan beskriver att

"I förskolan läggs grunden för att barnen ska förstå vad demokrati är. Barnens sociala utveckling förutsätter att de alltefter förmåga får ta ansvar för sina egna handlingar och för miljön i förskolan. De behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för bör ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen av verksamheten." (Lpfö 98, rev 10)

På det här sättet var det vi kom till återvinningscentralen när ett av barnen föreslog att man kunde åka och se vad som händer med "skräpet" efter man slängt det i soporna

  

Barnens "Skräpbräda"!

 

Barnen fick tillsammans göra en "skräpbräda" med de material som de fått undersöka och de är: aluminium, plast, glas och papper.  De fick sedan gå ut i  skogen och gräva ner den, för att se vad som händer med materialen när de ligger i jorden under en längre period. Har något förändrats eller brutits ner?

"Skräpet" från Moffellandet

När vi hade varit och undersökt Moffellandet började barnen prata om vad de var för skräp som fanns. Med hjälp av barnen skulle vi ta reda på vad: aluminium, plast, papper och glas är gjort av? Kan de förmultna i jorden/vad händer med dem i naturen? Vad kan man göra mer med de olika materialen istället för att slänga dem i naturen?
Hur skall vi få reda på alla dessa frågor? För att få med media in i lärotillfället använder vi oss utav dator och ipad, för att barnen ska få lära sig att använda IKT när de ska ta reda på olika fakta.
Via sökmotorn google fick vi fram en rad olika sidor.
Men innan ville vi höra barnens hypoteser om vad de trodde var svaret på frågorna.

http://ravarumarknaden.se/aluminium-varldens-vanligaste-metall/
http://www.ludvika.se/byggabomiljo/miljoochklimat/skrapjakten20112013/skrapfakta.4.34772e8c12edebe816880004442.html#.Usq31cKA1es

Vad var de nu gjort utav?: En grå metall (För att förenkla det hela) som också kan användas till transportmedel (Bilar , flygplan m.m. Alltså att metallen fanns i dessa också) Det är den vanligaste metallen som finns.
Kan aluminium förmultna/vad händer med burken i naturen? Nej det kunde den inte, eftersom det inte är något naturligt som kommer i från naturen. Burken blir liggandes i naturen i många många år, så många år som 200-500 år, vilket kan göra att både människor och djur kan skada sig på den och förorenar naturen.
Vad kan man göra med burken i stället? Vanligaste svaren är att panta burken i affärerna alltså att återvinna, det är det som oftast som tas upp i vardagen både i hemmiljö och annan miljö. Att återanvända den på något sätt i förskolan kan vara farligt då burken blir väldigt vass om man delar på den t.ex. Återvinner man behöver man ju inte tillverka ny metall till nya burkar utan man kan använda den metallen som man pantat.

/Sandra


Ett annat skräp som det fanns mycket utav i Moffellandet var plast, både hård plast och mjuk plast. Barnen reflekterade över hur mycket plast det finns och hur många saker som faktiskt är gjorda utav plast. Vi bad barnen att ge några exempel på saker de visste var gjorda utav plast, de svarade bl.a. spadar och hinkar, många leksaker, småsyskons nappar och några av barnens godisskålar var nog av plast trodde de.

Sedan gjorde vi som vid första tillfället, vi tog hjälp av datorn för att söka information! http://www.sopor.nu/varfor-ska-jag-sortera/Spara-energi-och-resurser#Plast

Vi frågade barnen vad de trodde att plast är gjort utav? Barnen trodde att plast var gjort av plast. Vi förklarade för barnen att plast oftast är gjort utav olja.

Vi frågade barnen vad de trodde skulle hända om man lämnade plast i naturen, skulle den försvinna eller inte? Det trodde inte barnen, för flera utav dem hade tappat bort saker i trädgården hemma på sommaren och hösten men sakerna hade sedan dykt upp igen på våren när snön försvunnit. Vi förklarade för barnen att det tar flera hundra år, ungefär 450 år för att vara mer exakt, för plast att förmultna som man slänger i naturen. Naturen har alltså svårt att bryta ner plast och därför är det inte bra att kasta saker av plast i naturen.

Vad kan man göra med plasten istället för att slänga den i naturen? Kan man använda plasten till något annat än den är nu? Barnen sa att man kanske skulle kunna ge bort leksaker som man tröttnat på, annars kanske det går att bygga någonting annat utav plasten, det barnen var säkra på var att man i alla fall ska slänga den i soporna och inte i naturen. Vi förklarade för barnen att plast går att återvinna på en återvinningsstation, då kommer sopgubbarna och hämtar plasten och så kan plasten bli till något helt nytt, från att vara en spade till att kanske bli en ny spade, diskborste eller leksak. Vi förklarade också att för varje kilo plast som återvinns så sparar vi på naturen genom att vi sparar en liter olja och två kilo koldioxid.

/My

Ytterligare ett "skräp", eller returmaterial, som vi hittade i Moffellandet var PET-flaskor. Vi tog med oss det vi hittat tillbaka till förskolan för att prata om det vid en av våra samlingar. Diskussionen utgick från tre huvudfrågor:

Vad är PET-flaskan gjord av?
Flaskan gick runt till var och en av barnen, så att de fick känna på flaskan. Barnen fick själva gissa vad flaskan var gjord av. Det slutgiltiga svaret blev att en PET-flaska är gjord av plast.

Vad händer med PET-flaskan i naturen?
Barnen kom med egna förslag på vad som kan hända med PET-flaskor som ligger i naturen. Vi lät barnen diskutera och reflektera med varandra en stund, innan vi berättade för dem att det tar hela 450 år innan en PET-flaska har brutits ned av naturen, alltså ”försvunnit”.

Vad kan man göra med PET-flaskan?
Även vid den här frågan är det barnens egna diskussioner som styr. Vad gör man egentligen med en tom PET-flaska? Många tankar och idéer framkom, men de allra flesta kom fram till att PET-flaskorna pantades i affären och att man då fick ett kvitto och att man sedan fick tillbaka pengar när man lämnade in kvittot i affären. De flesta hade varit med sina föräldrar eller andra närstående och någon gång pantat flaskor och burkar. Man kan också spara PET-flaskor och använda dem till pyssel i förskolan.

Här berättade vi även kortfattat för barnen om PET-flaskans väg från pantstationen till läskfabriken och även att PET-flaskor används till annat än till flaskor. Bland annat görs fleecekläder, bilklädslar och fyllningsmaterial av PET-flaskor. Kul information om fleecekläder då de flesta barn äger en fleecetröja!

Informationen om PET-flaskan hämtade vi från Håll Sverige Rents hemsida (www.hsr.se) och från Panta mera (www.pantamera.nu). Två användbara sidor, dessutom finns en kortfilm på Panta meras hemsida (www.pantamera.nu /utbildning, klicka på fabrik och sedan på flaskans kretslopp) som man kan visa för barnen, om man känner att det passar den barngrupp man har. Vi rekommenderar filmen främst för något äldre barn).


I läroplanen för förskolan (Lpfö98, reviderad 2010) kan vi läsa om att förskolan ska lägga grunden till barns förståelse för hur naturen och miljön påverkas av vårt förhållningssätt både för oss i dag och för människorna i framtiden. Genom att barnen får diskutera de här frågorna med varandra så utvecklar de även sin förmåga att lyssna, reflektera och uttrycka sin egen åsikt samtidigt som de lär sig respektera andras åsikter. De ges även möjlighet att reflektera och förstå hur deras egna handlingar kan påverka miljön (Lpfö98, rev. 2010).


Fel sak på fel plats = skräp

Rätt sak på rätt plats blir en hållbar miljö! (HSR, s. 5).

/Louise D.

Den här gången var det dags för barnen att undersöka ljuskoppar från värmeljus som de hittat bland skräpet i Moffellandet. Barnen använde sig utav en ipad i sökandet efter information på internet och använde följande länk i sitt sökande efter information: http://www.sopor.nu/Rena-fakta/Vanliga-fraagor och http://staffanstorp.se/wp-content/uploads/2010/06/Sopboken.pdf

Vad är materialet gjort av?

Barnen var duktiga på att gissa på vilket material som ljuskopparna var gjorda av, nämligen aluminium, precis samma material som aluminiumburken(som de tidigare undersökt). Några barn uppmärksammade att ljuskoppens aluminium var tunnare än vad det är på en aluminiumburk och att den är lättare att klämma på.. Barnen undrade om ”ljuskopparna” också gick att återvinna på samma sätt som burkarna? Vi hjälptes därför åt att leta efter informationen på internet, där vi kunde läsa om att de ska återvinnas MEN att det är skillnader i hur de återvinns. Vi hittade också information om att det sitter en vekhållare i mitten av koppen, som måste tas bort innan de går att lägga i återvinnig för aluminium. Om den glöms så leder det till att den istället hamnar på brännbart och de eldas upp istället för att återvinnas.

Vad händer med ljuskoppen i naturen?

Barnen berättar utifrån sin tidigare kunskap de fått om aluminium, att det inte kan brytas ner av jorden utan förorenar den istället, om materialet får liggs utan att återvinnas. Barnen berättar för oss pedagoger att det tar flera hundra år för aluminium att förmultna.

Vad kan vi göra för något med ljuskoppen? Går den att använda till något annat?

Barnen och vi pedagoger hittar information om att aluminium ska läggas i metallförpackningar på återvinningsstationen och att aluminium kan återvinnas hur många gånger som helst. Det kan man kalla att återvinna.

Barnen gav oss också många förslag på vad ljuskoppar kan användas till för att skapa något nytt och de var: till olika pyssel, detaljer när de bygger båtar och bilar, använda som mall när de vill rita cirklar och så vidare.

// Ulrika


Ytterligare en sak vi hittade i Moffellandet var några tomma toarullar som någon slängt där. Vi tog med en toarulle hem till förskolan. Barnen var vetgiriga och diskuterade livligt. Till slut kom de på att sådana brukar man köra till återvinningen och de brukar ligga i papperspåsen så de är nog gjort av papper, det var något som barnen var överens om. Vi samtalade kring de tre huvudfrågorna:

Vad är den gjord av? Detta svaret resonerade de själva fram till, att den var gjord av ”hårt papper”. Den var hårdare än en tidning.

Vad händer med pappret i naturen? Barnen sa att papper blir blött och lite sladdrigt när det ligger ute. Vi förklarade att det tar 1-5 år för papper att brytas ner i naturen, informationen hittade vi på www.wwf.se. Barnen tyckte det var lång tid, de undrade om det tog 1 eller 5 år för pappret att brytas ner? Vi föreslog att vi kunde gräva ner toarullen på ett bra ställe ute på gården, sedan kan vi gräva och testa lite då och då hur se hur den förändras.

Vi ställde frågan om de trodde att den kommer förändra sig i jorden? Barnen sa att den nog kommer bli mjuk och sådär sladdrig som den var när vi hittade den. Sagt och gjort! Nu ser vi hur lång tid det tar innan den försvinner (om nu inte barnen hinner sluta på förskolan innan dess förstås).

Vi upplevde att barnen hade en massa frågor om papper och vad som händer med det när man lämnat det på återvinningstationen? Varför lämnar man det där? Dessa frågor gjorde att det några veckor senare planerades in ett besök på återvinningscentralen. Nu skulle barnen få svar på alla sina frågor kring papper och vad som händer med det. I läroplanen för förskolan (lpfö 98;10) kan man läsa förskolan ska sträva efter att barnet utvecklar ett intresse för naturens olika kretslopp och för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra.

Vad kan man göra med toarullen istället för att lämna den till återvinningen med en gång?Barnen diskuterade och sa att de är väldigt bra att ha toarullar när man ska pyssla, de går bra att måla på och sätta paljetter på. Barnen spånade hejvilt och kom fram till att en toarulle kan man göra nästan vad som helst av.

//Annika

Vi hittade även en glasburk i moffellandet som fick följa med tillbaka till förskolan. Med hjälp av ipaden fick barnen, tillsammans med stöttning från mig, ta reda på lite information. Vi funderade över vad det var gjort utav och vad som händer med det i naturen. Sen funderade vi även kring vad vi kan göra med det.

Vad är glas gjort av?

Det är gjort av sand, soda och kalk som man smälter vid höga temperaturer tills det blir en tjock klibbig massa, nästan som sirap. Då kan man forma sirapen/glasmassan genom att blåsa, dra eller trycka den. När den sedan svalnat blir det glas.

(http://www.give2all.org/11/2012/02/Hur-Ur-glasburkar-gjort.html)

Vad händer med glas i naturen?

Jag lät barnen fundera en stund, tänka och reflektera. Barnen kom överens om att glas inte "försvinner" i naturen. Vi försökte ta reda på fakta om hur länge en glasburk kan ligga utan att det händer någonting, då hittade vi uppgifter om att man i Asien hittat glas som de trodde var runt 9000år gamla!

(http://www.oneplanet.se/Upload/documents/9074.pdf)

Vad kan vi på förskolan göra med glasburken?

Barnens första tankar var att man skulle slänga det på återvinningsstationen. Så vi tog reda på hur man kan slänga glas. Får allt glas slängas i samma kontakter eller ska man sortera de olika glasen oxå? 

Glas går att återvinna hur många gånger som helst, utan att kvaliteten försämras hos materialet. Så det är jättebra att återvinna det. Man ska även sortera glas på ett speciellt sätt. Man ska inte slänga ofärgat och färgat glas i samma container, för skulle det hamna färgat glas i den containern för ofärgat, blir allting kallat för färgat och får inte samma användningsområde som det skulle annars. Man får heller inte slänga med lock eller kapsyler. Så olika färg på glaset-olika containrar! 

Sedan kom vi in på om vi kunde använda oss av glasburkar och liknande på förskolan på något sätt? Barnen svarade enigt att det kunde vara farligt att leka med, eftersom om det går sönder kan man skada sig på det och glaset blir farligt.

Men några tyckte man kunde pyssla med det, några av dem hade gjort det tidigare vid julpyssel. Sen var det ett barn som sa att man kan använda dem som förvaring av olika saker, Som pennor t.ex. 

(http://www.lund.se/Global/Förvaltningar/Lunds%20renhållningsverk/Broschyrer/Sedanbroschyrww.pdf)

 

/Cecilia A

Återskapande

Efter att barnen mottagit moffelposten så beslutade de att göra ett besök hos mofflorna i dungen. Vi hade förberett och placerat ut olika sorters föremål, som skulle symbolisera "skräp".

Efter att barnen besökt moffellandet fick de sedan återskapa vad de har sett och hur de upplevt det. Barnen fick alltså reflektera, något som Ärlemalm Hagsér (2012) poängterar "genom att använda ett lyssnande arbetssätt kan barnens tankar tillvaratas och göras delaktiga i de olika momenten. Här får vi då även in öppenhet, demokrati, ansvar och respekt". Något som barnen får möjlighet att göra.

 

 

 

 

Vid besöket i moffellandet uppmärksammade barnen särskilt sjön och allt skräp som låg  i vattnet och i naturen bredvid. Barnen fick dokumentera genom fotografering, och enligt läroplanen för förskolan (Lpfö98, reviderad 2010) går det att läsa om att barnen genom olika medier ska kunna reflektera och dokumentera genom bland annat bilder.

 

 

 

 

 

NYCKELFRÅGA 3:

Varför tror ni att någon slänger saker ("skräp") i naturen?

 

Vi lät barnen diskutera och reflektera kring frågan och då kom de fram till att vissa saker inte alls är skräp utan att det går att återanvända till något annat.